1868-1915,Swiss painter. While still at school he was given drawing lessons by Paul Volmar (1832-1906) in Berne. From 1883 he was a pupil of Fritz Schider (1846-1907) in Basle, where he became acquainted with the works of Hans Holbein the younger and Arnold B?cklin. In 1886 he went to the Akademie der Bildenden K?nste in Munich, transferring in 1887 to Simon Holl?sy painting school. After seeing the works of the French Impressionists exhibited in Munich, he moved to the Acad?mie Julian in Paris in 1889. He made several journeys to Algeria, Holland, Belgium and England, and in 1893 he returned to Munich to study under Albert von Keller. In 1898 he settled in Switzerland, living first at Lucerne, then from 1903 in Brienz, near Interlaken. About 1900, influenced by the paintings of Ferdinand Hodler, Buri moved on from his early genre pictures, which were in mawkish shades of pink in the style of Keller and H?llosy, to achieve an individual style that brought him great popularity. He established his reputation with Village Politicians (1904; Basle, Kstmus.). He painted mainly the landscape and people of the Bernese Oberland, often depicting single figures and groups in front of bare indoor walls in realistic everyday scenes. The expressiveness of the compositions is achieved by clear contours and powerful clearly differentiated surfaces in local colours. Buri works are essentially populist rather than intellectual and avoid Hodler strict parallelism and Symbolist content.   Related Paintings of Max Buri :. | Unterhaltung | Politische Unterhaltung | Brienzersee mit lseltwald | Bildnis Einer Brienzer Brienzer Bauerin | Am Brienzersee |
Related Artists:
michael angelo rooker
Michael, Angelo, Rooker (1746 - 3 Mar 1801) was an English oil and watercolour painter of architecture and landscapes, illustrator and engraver. He was also the principal scene painter at the Haymarket Theatre.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Anastagio Fontebuoni
Firenze 1571 -1626